Saknar!!!
Tror egentligen aldrig jag insett hur mycket jag egentligen saknar musiken i mitt liv...slutade med sången årsskiftet 2004-2005 därefter försvann musiken mer och mer från mitt liv till den grad då jag knappt ens lyssnade på musik på radio eller så...
Ibland kommer det över mig hur mycke jag saknar just sången och även keyborden...men sen minns jag....sång..musik och förhållande var tydligen ingen uppskattad kombination i musikvärlden....jag gick vidare på min sångröst men sågades för att jag hade ett nytt förhållande, ett förhållande som räddat mig från att vara kvar i ett annat förhållande där jag blivit så olycklig att jag var självdestruktiv....så jag valde bort sången och valde det jag så desperat behövde kärlek och tygghet, sen dess har sången inte funnits i mitt liv alls...nu när man inser hur "dålig" man blivit så vill man inte sjunga för den sakens skull....
Jag sjunger i hemlighet när ingen hör eller ser...varje dag...och varje dag smärtar det i själen att sångrösten inte är vad den var då...bara för att några inte ansåg mig lämplig bara för att jag hade ny pojkvän, undrar om dessa människor inser vad fan dom förstörde...det som retar mig mest är att jag faktiskt lät DOM välja åt mig...jag kunde haft både och bara att jag inte hade varit Lucia....men istället lät jag dom ta min talang ifrån mig lika lätt som att ta godis från ett barn...
men vem lider nu, jo jag...vem fäller tårarna, jag....FAN!!
Många gånger har jag varit på väg att börja om igen, har till och med bokat tid med sångpedagogen men i sista stund har den där rösten i huvudet sagt åt mig att jag inte duger...att jag ska stå fast vid mitt val för det är där jag hör hemma...
Min älskling är mitt allt och om jag måste välja bort sång och musik för honom så må det så vara, jag kan kraxa i hemlighet när ingen ser och hör, det lider ingen av.....
Utan kärlek dör man en smula varje dag, utan passion försvinner gnistan minut för minut...
Ibland kommer det över mig hur mycke jag saknar just sången och även keyborden...men sen minns jag....sång..musik och förhållande var tydligen ingen uppskattad kombination i musikvärlden....jag gick vidare på min sångröst men sågades för att jag hade ett nytt förhållande, ett förhållande som räddat mig från att vara kvar i ett annat förhållande där jag blivit så olycklig att jag var självdestruktiv....så jag valde bort sången och valde det jag så desperat behövde kärlek och tygghet, sen dess har sången inte funnits i mitt liv alls...nu när man inser hur "dålig" man blivit så vill man inte sjunga för den sakens skull....
Jag sjunger i hemlighet när ingen hör eller ser...varje dag...och varje dag smärtar det i själen att sångrösten inte är vad den var då...bara för att några inte ansåg mig lämplig bara för att jag hade ny pojkvän, undrar om dessa människor inser vad fan dom förstörde...det som retar mig mest är att jag faktiskt lät DOM välja åt mig...jag kunde haft både och bara att jag inte hade varit Lucia....men istället lät jag dom ta min talang ifrån mig lika lätt som att ta godis från ett barn...
men vem lider nu, jo jag...vem fäller tårarna, jag....FAN!!
Många gånger har jag varit på väg att börja om igen, har till och med bokat tid med sångpedagogen men i sista stund har den där rösten i huvudet sagt åt mig att jag inte duger...att jag ska stå fast vid mitt val för det är där jag hör hemma...
Min älskling är mitt allt och om jag måste välja bort sång och musik för honom så må det så vara, jag kan kraxa i hemlighet när ingen ser och hör, det lider ingen av.....
Utan kärlek dör man en smula varje dag, utan passion försvinner gnistan minut för minut...
Kommentarer
Trackback
